On the Road...
Just nu sitter jag på en buss på väg från Ayers Rock till Kings Canyon. Ungefär, eller ganska precis faktiskt, i mitten av Australien. Det är lite ensamt att vara ute och resa alldeles själv, men ganska fränt också? Träffar många personer som Rods kompis Emil skulle kalla BACKPACKERS med rösten full av förakt och löjligt ä-uttal på ana. Det finns lite olika sorters backpackers Jag bodde två nätter på ett vandrarhem i Sydney där jag delade rum med två engelska tjejer, Abbey och Beky, som var trevliga, men lite enkelspåriga. Det enda jag någonsin hörde dem prata om var hur fulla de hade blivit kvällen innan och "How embarrassing" allting var. Jag tror de tyckte lite synd om mig som är så töntig för de försökte ta med mig ut bägge kvällarna men jag ville hellre stanna hemma och sova. I lördags morse flög jag till Alice Springs, en tre timmars flygtur för att ta sig över knappt halva landet? Det gick rätt bra att flyga. Jag är bara nervös från det att jag sitter i planet, tills att vi lyft och planat ut lite grann (eller tills säkerhetsbältesskylten är släckt). Men måste fortfarande övertyga mig själv innan om att det inte gör någonting ifall planet störtar för man dör ändå när det är meningen att man ska.

Alice Springs
Alice Springs är en liten liten håla som har en huvudgata med lite turistaffärer och inte så mycket mer. Och aboriginer! Aboriginerna är ugly ugly ugly. De ser verkligen ut som urinvånare, med djupt liggande ögon, framskjuten pannlob och kraftigt käkparti (tror jag tog den beskrivningen direkt från Jean M Auels beskrivning av Neanderthalarna i hennes böcker =). Och så lever de på att göra "konst" som ser ut ungefär som nånting man gjorde i träslöjden.
På vandrarhemmet i Alice Springs var det mer avslappnad stil, det var de lite coolare backpackersana som bodde där för att få uppleva bushen. Så på söndagmorgonen blev jag upphämtad av min tour och vi åkte buss i flera hundra mil kändes det som men det var det inte bara nästan. Vi är 23 pers i en liten buss med världens töntigaste guide, Aaron, som har världens mest irriterande australienska dialekt. Plus att han säger ?okay? Efter nästan varje mening så att jag hela tiden när jag hör honom prata tänker på läraren i Southpark som jag inte kommer ihåg vad han heter men som gör likadant.

I alla fall. Igår var vi och tittade på Kata Tjuta (som betyder många huvuden), en liten bergsgrupp som kom till samtidigt som Ayers Rock ungefär.



Och sen åkte vi till Ayers Rock och tittade på solnedgången. Aaron tyckte vi skulle ta ett kort var 5e minut för att se hur stenen ändrar färg. Konstigt nog blev stenen mörkare när solen gick ner.
På kvällen stekte Aaron spaghetti och kyckling och grönsaker till middag. Mmmm. Gott.

Vi sov under stjärnorna i swags som är som ett sovsäcksfodral med inbyggd madrass och gummibotten. Det var en upplevelse. Tyvärr såg jag ju inte stjärnorna när jag tog ut linserna så det var lite trist. Och när jag skulle ta på mig glasögonen ett tag innan jag somnade så upptäckte jag att jag visst tappat bort dem för fodralet var tomt nämligen. Måste vara på vandrarhemmet i Alice Springs så förhoppningsvis hittar jag dem när jag kommer tillbaka dit på tisdag kväll.
På morgonen åkte vi tidigt till Ayers Rock för att titta på soluppgången. Och titta! Stenen blir ljusare och ljusare.


Alice Springs
Alice Springs är en liten liten håla som har en huvudgata med lite turistaffärer och inte så mycket mer. Och aboriginer! Aboriginerna är ugly ugly ugly. De ser verkligen ut som urinvånare, med djupt liggande ögon, framskjuten pannlob och kraftigt käkparti (tror jag tog den beskrivningen direkt från Jean M Auels beskrivning av Neanderthalarna i hennes böcker =). Och så lever de på att göra "konst" som ser ut ungefär som nånting man gjorde i träslöjden.
På vandrarhemmet i Alice Springs var det mer avslappnad stil, det var de lite coolare backpackersana som bodde där för att få uppleva bushen. Så på söndagmorgonen blev jag upphämtad av min tour och vi åkte buss i flera hundra mil kändes det som men det var det inte bara nästan. Vi är 23 pers i en liten buss med världens töntigaste guide, Aaron, som har världens mest irriterande australienska dialekt. Plus att han säger ?okay? Efter nästan varje mening så att jag hela tiden när jag hör honom prata tänker på läraren i Southpark som jag inte kommer ihåg vad han heter men som gör likadant.

Insamling av ved till kvällens brasa.
I alla fall. Igår var vi och tittade på Kata Tjuta (som betyder många huvuden), en liten bergsgrupp som kom till samtidigt som Ayers Rock ungefär.



Valley of the Winds


Och sen åkte vi till Ayers Rock och tittade på solnedgången. Aaron tyckte vi skulle ta ett kort var 5e minut för att se hur stenen ändrar färg. Konstigt nog blev stenen mörkare när solen gick ner.
På kvällen stekte Aaron spaghetti och kyckling och grönsaker till middag. Mmmm. Gott.

Vi sov under stjärnorna i swags som är som ett sovsäcksfodral med inbyggd madrass och gummibotten. Det var en upplevelse. Tyvärr såg jag ju inte stjärnorna när jag tog ut linserna så det var lite trist. Och när jag skulle ta på mig glasögonen ett tag innan jag somnade så upptäckte jag att jag visst tappat bort dem för fodralet var tomt nämligen. Måste vara på vandrarhemmet i Alice Springs så förhoppningsvis hittar jag dem när jag kommer tillbaka dit på tisdag kväll.
På morgonen åkte vi tidigt till Ayers Rock för att titta på soluppgången. Och titta! Stenen blir ljusare och ljusare.

Sen fick man välja om man ville klättra upp på, eller gå runt Ayers Rock. Jag gick runt. Om jag vill kan jag skylla på att aboriginerna inte gillar när folk klättrar upp på stenen, men egentligen var det för att jag är höjdrädd.
Så nu har jag sett en av Australiens största attraktioner. Och det var absolut inte bortslösad tid, men ändå lite besviket när man ser alla turister och inser att ja, den ser ut ungefär som på bilderna.
Så nu har jag sett en av Australiens största attraktioner. Och det var absolut inte bortslösad tid, men ändå lite besviket när man ser alla turister och inser att ja, den ser ut ungefär som på bilderna.
Fast jag måste erkänna att när jag gick runt stenen och såg det platta landskapet som är hur stort som helst runtomkring och den klarblå himlen och den stora röda stenen och hur tyst och fridfullt allting var (förutom Ellinor, en svensk tjej som är med på turen som jag gick med och som redan går mig på nerverna?) så var det en mäktig känsla.


Och nu sitter jag på bussen igen och lyssnar på dålig popmusik ("Always have to steal my kisses from you" t ex). Det tar 4,5 timmar att åka till Kings Canyon som är vårt nästa stopp och där vi ska sova inatt.
Ny rapport kommer snart!!
The Lisa


Och nu sitter jag på bussen igen och lyssnar på dålig popmusik ("Always have to steal my kisses from you" t ex). Det tar 4,5 timmar att åka till Kings Canyon som är vårt nästa stopp och där vi ska sova inatt.
Ny rapport kommer snart!!
The Lisa
Kommentarer
Postat av: Mamma
Hej!
Du ser verkligen ut som en äkta backpacker . . . o kul att höra att du är omgiven av människor ! ! ! . . .
inga ensamexpeditioner . . . tack! blir lite orolig men ser ramemot nästa inlägg.
På väg till Sophie nu eller ? hoppas jag i Perth ? Du vet att Camilla var däe o gjorde nå´n praktik på sjukhuset där . . . surfade också vill jag minnas.
Postat av: pernilla
Hej =) =)
Fasiken va skönt du ser ut att ha det trots alla skumma människor.
Igår hade vi fest. o då va kenny o pekka där. haha det va en konstig upplevelse. Johan Edhall deckade o spydde i en hink. hahaha
ser fram emot att träffa dig snaart. kraam
Postat av: Sanna
Hahaha!
Vet nog ingen så glömsk som du!
Är det nåt du inte har tappat bort??
Bara 11 dar tills du kommer hem!!
KRAMAR SANNA
Trackback