the Lisa

De senaste dagarna har min medelålder ökat med cirka 70 eller 80 år.
Detta beroende på ett misstag att tro att vattenaerobics kunde vara kul och lite lagom ansträngande på morgonen. Speciellt som det var gratis vid den stora lagunpoolen som ligger femtio meter från mitt hostel.
Hmmpf.
Det var vattenjympa där jag och 15 tjocka tanter och gubbar i åldern 70 till 90 år stod med vatten upp till brösthöjd och pensiosarna försökte lyfta på benen, men det gick ju inte speciellt bra.
Nästa steg i åldrandet var tydligen att åka på en dagstripp ut till barriärrevet. Det finns tusentals såna turer med olika bolag men jag lyckades boka en där medelåldern på mina resekamrater var ungefär 62 och ett halvt. Jaja. Buff'en var ju god i alla fall...



Saknar kommentar från pappa på förra inlägget.... Har en liten tomte sprungit iväg med tangentbordet???

I min iver att bli superbrun innan hemkomsten så har jag lyckats sola mig till andra gradens brännskador på mina ben och fötter (jag vet egentligen inte vad andra graden betyder men det låter ju fränt. I alla fall så har jag nästan fått sår av solen. Det blir nog sår av dem snart. Grrr.).

Och dessutom har jag lyckats göra klart fysik B!
Det tog bara ett och ett halvt år längre än vad jag planerat från början men i alla fall! Så nu blir det nog plugga av till hösten i alla fall. Om jag kommer in.

Så det var väl alla nyheter för den här gången. Jag fick manikyr idag förresten. Eller fick och fick. Jag köpte manikyr. Det var roligt. Det kändes som att gå till hovslagaren ungefär tror jag.

Imorrn flyger jag till Sydney och på lördag flyger jag hem. JIPPIE!

Kram från Lisa

Ahapp. Här sitter man i Cairns nästan så högt upp man kan komma i Australien (där det alltså ska vara strålande sol och trettio grader varmt) och anledningen till att jag är här var ju för att bli brunare än alla andra innan jag kommer hem.. Eller jag menar för att få lite välförtjänt sol och värme efter allt jobb och bushliv där man fick kämpa mot vilda animalier värre än Crocodile Dundee!
OCH SÅ REGNAR DET!!!

FÖR BÖVELEN.
är faktiskt det enda man kan säga.

Så nu tänkte jag plugga lite istället, men så fastnade jag på facebook där det var så roligt att se att Emma Hjerpe var kompis med Martin Jarhäll som var kompis med Rickard Idenius och med Lisen Bratt som var kompis med Henrik von Eckerman osv osv. Det låter inte så himla spännande nu inser jag, men det var faktiskt intressant. Kan bara tänka mig hur det låter på framhoppningen i världscupen, Åh Malin, du bara måste adda mig på FB. Hihihi.
Och en vacker dag kanske jag hittar Rodrigo i slutet på kedjan. Och då ska det pokas minsann!

Just nu sitter jag på en buss på väg från Ayers Rock till Kings Canyon. Ungefär, eller ganska precis faktiskt, i mitten av Australien. Det är lite ensamt att vara ute och resa alldeles själv, men ganska fränt också? Träffar många personer som Rods kompis Emil skulle kalla BACKPACKERS med rösten full av förakt och löjligt ä-uttal på ana. Det finns lite olika sorters backpackers Jag bodde två nätter på ett vandrarhem i Sydney där jag delade rum med två engelska tjejer, Abbey och Beky, som var trevliga, men lite enkelspåriga. Det enda jag någonsin hörde dem prata om var hur fulla de hade blivit kvällen innan och "How embarrassing" allting var. Jag tror de tyckte lite synd om mig som är så töntig för de försökte ta med mig ut bägge kvällarna men jag ville hellre stanna hemma och sova. I lördags morse flög jag till Alice Springs, en tre timmars flygtur för att ta sig över knappt halva landet? Det gick rätt bra att flyga. Jag är bara nervös från det att jag sitter i planet, tills att vi lyft och planat ut lite grann (eller tills säkerhetsbältesskylten är släckt). Men måste fortfarande övertyga mig själv innan om att det inte gör någonting ifall planet störtar för man dör ändå när det är meningen att man ska.


Alice Springs är en liten liten håla som har en huvudgata med lite turistaffärer och inte så mycket mer. Och aboriginer!  Aboriginerna är ugly ugly ugly. De ser verkligen ut som urinvånare, med djupt liggande ögon, framskjuten pannlob och kraftigt käkparti (tror jag tog den beskrivningen direkt från Jean M Auels beskrivning av  Neanderthalarna i hennes böcker =). Och så lever de på att göra "konst" som ser ut ungefär som nånting man gjorde i träslöjden.
På vandrarhemmet i Alice Springs var det mer avslappnad stil, det var de lite coolare backpackersana som bodde där för att få uppleva bushen.  Så på söndagmorgonen blev jag upphämtad av min tour och vi åkte buss i flera hundra mil kändes det som men det var det inte bara nästan. Vi är 23 pers i en liten buss med världens töntigaste guide, Aaron, som har världens mest irriterande australienska dialekt. Plus att han säger ?okay? Efter nästan varje mening så att jag hela tiden när jag hör honom prata tänker på läraren i Southpark som jag inte kommer ihåg vad han heter men som gör likadant.


I alla fall. Igår var vi och tittade på Kata Tjuta (som betyder många huvuden), en liten bergsgrupp som kom till samtidigt som Ayers Rock ungefär.



Och sen åkte vi till Ayers Rock och tittade på solnedgången. Aaron tyckte vi skulle ta ett kort var 5e minut för att se hur stenen ändrar färg. Konstigt nog blev stenen mörkare när solen gick ner.



På kvällen stekte Aaron spaghetti och kyckling och grönsaker till middag. Mmmm. Gott.


Vi sov under stjärnorna i swags som är som ett sovsäcksfodral med inbyggd madrass och gummibotten. Det var en upplevelse. Tyvärr såg jag ju inte stjärnorna när jag tog ut linserna så det var lite trist. Och när jag skulle ta på mig glasögonen ett tag innan jag somnade så upptäckte jag att jag visst tappat bort dem för fodralet var tomt nämligen. Måste vara på vandrarhemmet i Alice Springs så förhoppningsvis hittar jag dem när jag kommer tillbaka dit på tisdag kväll.
På morgonen åkte vi tidigt till Ayers Rock för att titta på soluppgången. Och titta! Stenen blir ljusare och ljusare.